Astmatiska anfall och wc - papper
Yup.
Gymnastik lektionen igår i skolan var fan det asigaste jag har varit med om på länge!
Vi skulle spela fotboll, så vi började med någon passningsövning som gick ut på att man skulle passa bollen i en sakta passning till den som stod mitt emot en, och sedan ställa sig sist i kön som den man passade till hade stått i.
Vi höll på en god stund, och mitt i allt känner jag hur det tar emot. Bums. Som när en sten landar i vattnet, helt plötsligt. Och sedan kan jag inte andas.
Jag fortsätter endå, och Oscar kommer fram till mig och frågar om jag inte borde vila en stund? Men jag säger att det går nog bra så här. Efter en stund kommer vår gymnastiklärare och frågar hur jag riktigt mår? jag säger att det är nog helt ok, men att det kanske skulle vara bra om jag skulle få sitta en liten stund på sidan, men jag säger att jag nog kan vara med senare igen, på slutet. Trodde jag ja.
Jag sitter på sidan av planen fem minuter, jag sitter där tio, femton och tjugo minuter, och min anding vägrar lugna ner sig.. bröstkorgen häver sig ryckigt upp och ner och jag är alldeles torr i munnen för att jag ständigt har munnen öppen på vidgavel.
Så här kan jag ju inte ha det! Jag behöver medeciner! Jag frågar Theo när han kommer in som bytesspelare om han har en telefon. eller ja, så sa jag ju inte, det blev nog mer: Theee *haa* lllle-e *Haaah* ffoooo..*hahh*. Men han förstod , och jag ringde till mamma. Hon hörde först inte vad jag sa, och nu märkte jag plötsligt att det bara rann tårar från mina ögon, fråga inte varför, för jag grät inte, och jag började även bli ganska yr p.ga. mitt hyperventilerande. Så när jag äntligen kom fram till bänken svartnade det, och jag måste lägga mig ner.
I alla fall fixade mamma så att rektorn kom upp med min brors astma medeciner till mig, och sen så körde han mig till skolan, lite senare kom mamma från jobbet, och hämtade upp mig från skolan.
La mig ner så fort jag kom innanför dörren, och efter ca. fyrtio minuter kunde jag andas normalt igen. Som tur var, men fyfan vad obehagligt det var, jag har aldrig haft sådär illa förut faktiskt..
Men nåja.
Senare på kvällen kom jag på att vi skulle sälja wc - och hushållspapper för att få pengar till klassresan till Österrike, så jag sprang och hämtade min lista, sprang runt till alla tre grannar, och ringde ytterligare tre samtal.
Efter ca. 20 minuter hade jag sålt papper för 141 €. Dvs 1.410 kr.^
Men nu ska jag sluta och börja göra lite läxor.
c ya'
PUSS //; Sofia
Gymnastik lektionen igår i skolan var fan det asigaste jag har varit med om på länge!
Vi skulle spela fotboll, så vi började med någon passningsövning som gick ut på att man skulle passa bollen i en sakta passning till den som stod mitt emot en, och sedan ställa sig sist i kön som den man passade till hade stått i.
Vi höll på en god stund, och mitt i allt känner jag hur det tar emot. Bums. Som när en sten landar i vattnet, helt plötsligt. Och sedan kan jag inte andas.
Jag fortsätter endå, och Oscar kommer fram till mig och frågar om jag inte borde vila en stund? Men jag säger att det går nog bra så här. Efter en stund kommer vår gymnastiklärare och frågar hur jag riktigt mår? jag säger att det är nog helt ok, men att det kanske skulle vara bra om jag skulle få sitta en liten stund på sidan, men jag säger att jag nog kan vara med senare igen, på slutet. Trodde jag ja.
Jag sitter på sidan av planen fem minuter, jag sitter där tio, femton och tjugo minuter, och min anding vägrar lugna ner sig.. bröstkorgen häver sig ryckigt upp och ner och jag är alldeles torr i munnen för att jag ständigt har munnen öppen på vidgavel.
Så här kan jag ju inte ha det! Jag behöver medeciner! Jag frågar Theo när han kommer in som bytesspelare om han har en telefon. eller ja, så sa jag ju inte, det blev nog mer: Theee *haa* lllle-e *Haaah* ffoooo..*hahh*. Men han förstod , och jag ringde till mamma. Hon hörde först inte vad jag sa, och nu märkte jag plötsligt att det bara rann tårar från mina ögon, fråga inte varför, för jag grät inte, och jag började även bli ganska yr p.ga. mitt hyperventilerande. Så när jag äntligen kom fram till bänken svartnade det, och jag måste lägga mig ner.
I alla fall fixade mamma så att rektorn kom upp med min brors astma medeciner till mig, och sen så körde han mig till skolan, lite senare kom mamma från jobbet, och hämtade upp mig från skolan.
La mig ner så fort jag kom innanför dörren, och efter ca. fyrtio minuter kunde jag andas normalt igen. Som tur var, men fyfan vad obehagligt det var, jag har aldrig haft sådär illa förut faktiskt..
Men nåja.
Senare på kvällen kom jag på att vi skulle sälja wc - och hushållspapper för att få pengar till klassresan till Österrike, så jag sprang och hämtade min lista, sprang runt till alla tre grannar, och ringde ytterligare tre samtal.
Efter ca. 20 minuter hade jag sålt papper för 141 €. Dvs 1.410 kr.^
Men nu ska jag sluta och börja göra lite läxor.
c ya'
PUSS //; Sofia
Kommentarer
Postat av: `ppatu
Herrigud !
Jag var så orolig för dej ! :ss
Trackback
