Imorse när jag steg upp trodde jag det här var en bra dag.
Imorse när jag gick till skolan trodde jag det här var en bra dag.
Imorse när jag var i skolan trodde jag det här var en bra dag.
Idag på dagen när jag var i skolan trodde jag det här var en bra dag.
Sedan kom svininfluensa vaccinet.
Med vaccinet kom yrseln, illamåendet, huvudvärken, samt skakningar i kroppen utan dess like.
Efter vaccinet trodde jag att det skulle bli en bra dag bara biverkningarna hade gått om.
Efter vaccinet när jag satt och var alldeles däckad på dagens sista lektioner trodde jag det skulle bli en bra dag efter att biverkningarna hade gått om.
Efter vaccinet när jag cyklade hem trodde jag det här skulle bli en bra dag, då hade biverkningarna redan börjat gå om.
När jag låste upp dörren hemma trodde jag det här skulle bli en bra dag eftersom biverkningarna redan hade gått om.
Nu har allting vänt.
Det här är verkligen ingen bra dag, och det kommer aldrig heller bli det.

Allvarligt, jag orkar inte.
Kalla mig fantasilös, korkad, dum i huvudet, otacksam och irriterande - men jag klarar inte av en fredag alldeles
ensam. Det tar kål på mig, jag hatar att vara ensam.
Jag hatar det så otroligt mycket.
Och min familj räknas inte. De är liksom... familj. Inga man umgås med på en fredag.
Ingenting lockar. Se film? - Nej. Lyssna på musik? - Nej. Läsa? - Nej. Gå ut? - Nej. Dessutom regnar det.
Det enda jag vill ha sällskap.
Jag vill ha ett jävla sällskap som bara kan sitta där, och få mig att må jätte bra genom att bara vara där - utan att kräva någonting av mig, utan att begära att jag ska vara social & skratta och le.
Någon som bara kan sitta där.
Finns ingen.
Alla jag vill träffa är borta eller upptagna.








Jag vill vara ifred.
Dra åt helvete.